Suomen vesistöt tummuvat. Nyt huolestuttava tutkimustieto kertoo, että ruskettuminen on levinnyt myös Itämerelle: Pohjanlahdella avomeren vesi ruskettuu jopa 5–6 prosenttia vuodessa.
Kyse ei ole luonnonilmiöstä vaan poliittisista valinnoista. Metsätalouden ja turvetuotannon ojitukset päästävät vesistöihin humusta eli liuennutta orgaanista ainesta. Valtio on pitkään tukenut metsätalouden ojituksia ja edesauttanut tätä huolestuttavaa kehitystä, joka on nyt saatava pysäytettyä. Humus vähentää valon määrää vedessä, heikentää kasvien kasvua ja yksipuolistaa ekosysteemejä.
Lainsäädäntöön tarvitaan nyt selkeitä muutoksia. Vihreät ovat esittäneet korjauksia metsälakiin vesistöjen suojelemiseksi.
– Kielletään uudisojitukset. Vesilaissa tulee olla yksiselitteinen kielto kaikelle uudisojitukselle metsätalousmaalla, myös soilla, kitu- ja joutomaille sekä maanmuokkauksen yhteydessä tehtäville ojille.
– Tehdään muut ojitukset luvanvaraisiksi. Kunnostusojituksiin ja muuhun metsäojitukseen tulisi vaatia lupa Lupa- ja valvontavirastolta. Lupamääräyksillä voitaisiin samalla minimoida vesistö- ja ilmastovaikutukset.
Lisäksi vesistöjen tummumista ehkäistään kieltämällä avohakkuut turvemailla, siirtymällä jatkuvapeitteiseen metsänkasvatukseen ja ennallistamalla soita.
Finlands vattendrag ändrar färg från blåa till bruna. Nu visar oroande forskningsresultat att denna mörkfärgning även har spridit sig till Östersjön: i Bottniska viken mörknar vattnet på öppna havet med upp till 5–6 procent per år.
Det handlar inte om ett naturfenomen utan om politiska val. Dikning inom skogsbruket och torvproduktionen släpper ut humus, det vill säga löst organiskt material, i vattendragen. Staten har länge stöttat dikning inom skogsbruket och bidragit till denna oroande utveckling, som nu måste stoppas. Humus minskar ljusmängden i vattnet, hämmar växternas tillväxt och leder till en ensidig utveckling av ekosystemen.
Det krävs nu tydliga förändringar i lagstiftningen.
De gröna har lagt fram ändringsförslag till skogslagen och vattenlagen för att minska skogsbrukets påverkan på vattendragen.
Förslagen innehåller två centrala krav. För det första ska vattenlagen innehålla ett entydigt förbud mot all nyanläggning av diken på skogsmark, inklusive mossar, ödemark och övergiven mark samt diken som anläggs i samband med markbearbetning. För det andra ska övriga dräneringsarbeten, inklusive renoveringsdränering, bli tillståndspliktiga hos tillstånds- och tillsynsmyndigheten. Tillståndsvillkoren skulle samtidigt minimera påverkan på både vattendrag och klimat.
Vattendragens förmörkning förebyggs dessutom genom förbud mot kalavverkning på torvmarker, övergång till skogsbruk med kontinuerlig täckning samt återställning av mossar.